Konsten är som energi för fantasin.

Hur kan konst inspirera arbetet i ateljén? En intressant fråga i min utbildning som nu lyfts för att diskuteras, stötas och blötas. 

Jag tror att man genom att betrakta konst väcker sina ögon och sina tankar. Man ger sig själv en möjlighet till att öppnas upp. Inte bara inom ämnet bildskapande, utan även med musik, dans, drama- ja alla uttryckssätt som finns. Man kan inspireras genom att se något nytt som man själv vill prova på att efterskapa, men man kan också få en känsla som genererar att man skapar något eget som inte innan fanns där inne och nu vill hitta ut. Det väcks diskussioner inne i den egna kroppen, samtidigt som det är ett sätt att som individer kunna mötas för att diskutera vidare. Man kan ge sig själv en förlängd tanke, som tidigare kanske var gömd. Det möjliggörs ett möte både för mig själv med mig själv, men också med andra människor. 

På mitt arbete får verken och bilderna som skapas vara framme för betraktning under veckan innan barnen får lov att ta med sig dem hem. Detta för att barnen inspirerar varandra med sitt skapande, samt möjliggör för möten sinsemellan som kanske annars inte hade skett. Det blir ett möte med varandra om deras konst. Därför har vi två hyllor i verksamheten där vi har utställningar för varandra, samt nyttjar väggarna för bilder och dokumentation kring det de skapat. En av hyllorna är precis utanför ateljén där man kan bli inspirerad på vägen in, samt en är i hallen så även föräldrarna man få möjlighet att få till ett möte med dessa fantastiska verk och barn som rör sig på mitt arbete. Ofta ser jag att barnen står och rör vid, eller lyfter upp något för att studera närmare. Precis som för oss vuxna ger detta möte dem en möjlighet att förlänga och utmana sina tankar. Idéer får en chans att födas, och fantasin sprakar igång.

Inne i vår ateljé har jag för tillfället två böcker framme, en möjlighet att möte konst av erkända omtalade konstnärer. En Monet bok, samt en av mina personliga favoriter nämligen Zorn. Eftersom ateljén fortfarande är relativt nystartad för barnen känner jag av att de fortfarande är upptagna med att utforska material, och de flesta är kvar i ett klotterstadie där de bara intresserar sig för att använda material. Men har tillsammans med några av barnen suttit och bläddrat, samt samtalat kring bilderna vi ser i böckerna. Och hoppas på fler givande tillfällen med ännu fler nyfikna barn. Jag håller hela tiden ögonen öppna efter spännande böcker som det är tillåtet för barnen att få nyttja själva inne i ateljén. Ofta tycker jag mig möta pedagoger som tydligt visar att många av böckerna är ömtåliga, de är vi rädda om. Inte konstigt att många barn inte vågar gå fram och bläddra, undersöka och sätta sig med dem en stund. Jag hoppas spegla en tolerans till barnen att det jag ställer fram är även deras material. Jag tror att den känslan gör dem nyfikna, och får dem intresserade av att undersöka mer..

Läste något som var så otroligt sant för mig häromdagen av Ann Åberg. Vad sägs om det här-

Någon kanske vet vad ett barn är, men ingen vet vad det kan bli. Någon kanske vet vad en förskola är, men ingen vet vad den kan bli. Någon kanske vet vad världen är, men ingen vet vad den kan bli.