Andra tillfället som jag missat på kursen, vilket grämer mig enormt. Varje gång vi inom utbildningen ses känner jag att jag får en vitaminspruta rätt in i kroppen, och den dosen behövs med jämna mellanrum. En spruta med förnyad energi samt kreativitet till att komma vidare som pedagog. Inte konstigt att jag talar varmt om utbildningen inför alla som frågar om den. Och även de som inte frågar om den men som jag givmilt delar med mig tankar av till.
Missade i alla fall denna gång ett möte i mörka Göteborg, där deltagarna skulle vandra runt och inspireras och diskutera kring graffiti. Önskar jag hade varit med då detta var ett otroligt starkt samtalsämne i mitt hem då jag var en revolterande ungdom och ansåg att konsten mot alla odds var fri. Fri att utföras överallt, där behovet hittade sin plats. Nu några år senare känner jag att konsten fortfarande ska vara fri, men jag inser också att det finns många aspekter inom frågan. Jag förstår att det kanske inte kan vara ett fritt flöde med graffiti varhelst man känner för det, men kan heller inte riktigt förstå att det måste vara straffbart att välja det som uttryckssätt. Jag är kluven. Men på ett spännande sätt. Öppen för diskussioner och tankar, och gillar att livet och mina meningar lever fram och tillbaka. Har accepterat att det inte alltid går att låsa sig vid en åsikt.
Så graffiti. Är du bara ett otyg, eller innehåller du mängder av vackra känslor och utmanande tankar. Konsten ligger i betraktarens ögon, visst var det så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar