Barns skapande och visuella språk. Och lite annat smått och gott..

Ja visst, ännu en intressant föreläsning kring barns skapande och visuella språk. Och Stina Braxell som höll i föreläsningen diskuterade att barnens språk ibland blir det visuella. Ett av hundraspråk, som vi behöver erbjuda dem. Hon drog paralleller till upplevelser hon varit med om. Där barnen inte haft ett verbalt språk, utan använt sig av bildskapandet som uttryckssätt för sina känslor och upplevelser. Vad händer ifall dessa barn möter en miljö eller en pedagog som inte har förståelse för detta? En pedagog som erbjuder en miljö där barnet inte kan komma till sin rätt i sitt skapande? Vi pedagoger måste förstå vilken makt det är vi besitter i barnens liv, och vi måste vara lyhörda och vårda deras skaparlust med ömhet. Genom en enda mening kan vi vända en situation från att vara fri och hämningslös, till att bli en produktbaserad inlärningsuppgift. Vi kan lätt ta bort deras frihetskänsla och skaparlust, men vi kan inte alltid återskapa den. Det är ett stort ansvar vi vuxna och pedagoger har för att ge barnen det de behöver för att kunna fortsätta växa och våga. Stina skriver i sin bok Skapande barn, att utvecklingen av bildspråk sker inte av sig själv. Den behöver gödas och få näring genom förebilder som hanterar olika sorters material och verktyg. Ju tidigare barn får lära känna många olika sorters material, desto större möjligheter har de att utveckla sitt skapande och att formulera sig i bildspråk. Detta är något som jag anser behöver diskuteras oftare i dagens förskolor. Att man får en förståelse kring varför det är viktigt att även våra små barn ges denna möjlighet att få möta olika material. Att man förstår varför klottrandet är viktigt för oss alla, just för att efter ett tag istället kunna hantera detta material som en förlängning till våra uttryck. Att ge barnen möjlighet till att använda så många språk det bara vill och behöver. Detta handlar inte bara om färg och form för mig, utan om alla uttryckssätt såsom musik, konstruktion, drama mm. 

Stina berättade att 7% av vår kommunikation består av språk. Det resterande är mimik, gester och just andra uttryckssätt. Otroligt fascinerande när man börjar tänka på det. Och när man väl börjat tänka på det så blir det väldigt tydligt för mig hur mycket jag kan påverka mina medmänniskor bara genom hur jag rör mig, vart jag fäster min blick när vi talar, hur jag tar emot det som kommuniceras till mig. Åter igen är jag så glad att jag påbörjat denna atelieristakurs. Jag ser hela min yrkesroll förändras framför mina ögon. Jag blir ibland otroligt osäker på vart jag är på väg men tvingar mig själv att bara kastas ut i en process där jag försöker vara så lyhörd och delaktig som jag tror att jag bara kan. Jag är tacksam över att jag vågar utsätta mig för denna press, samtidigt som jag får en förståelse för dem i förskolan som inte vågar låta sig pressas, ifrågasättas och utvecklas. Det är tufft att våga vara självkritisk, men samtidigt kan jag inte se något annat sätt att vara i min profession. Hur kan vi inspirera fler till att våga ta hoppet ut?

Måste passa på att nämna en otroligt bra föreläsning jag varit på, som heter Att organisera för en lyssnandets pedagogik. Det var tre föreläsare där som upplevdes som otroligt kompetenta och tankevärda. En av dem stod ut och fångade mig redan från första meningen han sa, Per Bernemyr är hans namn. Han är pedagogisk handledare och utvecklingskonsult för förskola och skola, och hade många åsikter som fick mig att tänka till tre -fyra vändor till. Han pratade bla om olika sätt att organisera i samhället, det demokratiska eller det auktoritära. Där det demokratiska sättet handlade om följsamhet, en föränderlig kultur, att leva i samförstånd och hela tiden i någon sorts rörelse. Medan det auktoritära då var en motpol. Han diskuterade att det demokratiska krävde en hel del av oss människor, men att den var smartare på så sätt att alla fick vara delaktiga i beslut, vilket gör att alla är i ständig rörelse och utveckling tillsammans vilket i sin tur gör att vi får en medborgardelaktighet. En delaktighet där vi tillsammans skapar världen vi vill leva i. 

Det är denna delaktighet jag som pedagog och medmänniska är ute efter. Att låta barnen, deras föräldrar samt pedagoger tillsammans skapa dagens förskola. En förskola där vi eftersträvar demokrati, kreativa processer för alla inblandade samt ett förhållningssätt till miljön som är hållbart på sikt.