Kvällens seminarium skall handla om barns skapande, och arbete utifrån tema ljud. Denna föreläsning går jag tyvärr miste om, men har ändå en del tankar kring ämnet. Ofta på arbetet sätter jag på ljud i bakgrunden, och jag tror att vi påverkas av det vi hör när vi arbetar med ett material oavsett vilket. Ljudet kopplas ju ofta samman med våra egna upplevelser och minnen till det. Men vad händer när nya ljud introduceras. En dag på arbetet satte jag på en operett. Och vad jag såg då var att ett barn verkade reagera starkare än de andra barnen på detta. Hans mimik i ansiktet och hållningen i hela hans kropp uttryckte att detta berörde honom på ett eller annat sätt väldigt starkt. Han uttryckte något som var svårt för mig att avläsa. Men till slut bad han mig väldigt bedjande att snällt stänga av. Jag frågade honom varför han ville det. Men det var för svårt för honom att förklara kändes det som. Hans uppsyn var bara att detta var inget positivt. När jag frågade honom hur musiken fick honom att må, svarade han bara -inte bra. Och givetvis stängde jag av. Jag lät en fråga hänga i luften, nämligen vad det var som hände i hans kropp som fick honom att inte vilja höra med. Kanske han funderade vidare på det, eller så gjorde han det inte.
Jag tänker att ljud är ett sätt att skapa på. Men också ett sätt att förstärka tex ett bildskapande. Ett ljud kan tillsättas för att väcka en känsla eller en idé inom oss. Det kan tillsättas för att uppväcka ett minne i oss. Något vi själva har varit med om. Många ljud tror jag att vi hör utan att lägga någon vikt vid. Tex fågelljud, eller en fors som forsar. Men när vi sedan hör dem igen så frammanas våra egna bilder. Man kan också använda sig av ljud för att förstärka en känsla. Vid ett tillfälle var jag med och satte upp en dansproduktion om stress. Då använde vi oss mycket av inspelade ljud från klockor, bilar samt bussdörrar som öppnades och stängdes. Det var vår bild av stress rent ljudmässigt.
Man kan också använda sig av sång för att engagera. Tex vid matbordet på jobbet häromdagen så började ett barn att räkna något på ett mjölkpaket. Barnet gjorde det om och om igen. Tillslut hörde jag hennes räknande i mitt huvud, och satte en melodi på det. Barnen runt omkring blev alldeles tysta och bara tittade och log. Jag upprepade melodin och till slut satt vi alla i flera minuter och bara sjöng vår låt. Det blev total koncentration, utan att tala ett ord. Alla kom med i melodin, och blev intresserade av att vara med i gruppen.
Föreläsaren Sol Morén som jag går miste om att lyssna till är en ny människa för mig, och för att stilla nyfikenheten lite så sökte jag på henne på wikipedia. Där omnämns hon och hennes arbete, och det finns även några ord man kan söka sig vidare på i denna text. Bland annat ordet ljudkonst. När jag läser vidare om just det ordet så står det såhär.
Ljudkonst är ett vitt begrepp som omfattar olika, ofta genreöverskridande, konstuttryck där ljud och lyssnande är i fokus. Inom detta löst definierade fält samlas olika uttryck som exempelvis konkret poesi, elektroakustisk musik, noisemusik, ljudinstallationer, videokonst, text-ljud-komposition, spoken word, avantgardistisk poesi, experimental teater och film, happenings och performance. På grund av begreppets inkluderande karaktär omfattar ljudkonst både bildkonst, musik, teater och litteratur, och kan diskutera vilka ämnen som helst, precis som övrig samtida konst.[1] (Wikipedia 2012)
Jag har sett några föreställningar där det blandas genrer av uttryckssätt, tex dansföreställningar med språk inblandat. Och jag själv har även medverkat i just en sån dansföreställning. En föreställning som handlade om is, och sättet man kan vara kring is. Hur is låter och känns. Vi dansare som medverkade blandade dans, kostymeri, ljus, scenografi, ljud av is som rör sig samt ord på isländska. Allt för att få ett ännu starkare uttryckssätt till att förmedla is och upplevelsen av den på. Det var ett otroligt spännande sätt att arbeta på, och jag som aktör levde mig otroligt mycket in i föreställningen. Genom att blanda olika uttryckssätt så kan en upplevelse förstärkas oerhört mycket. Det blir som att dela sina egna erfarenheter med varandra, samtidigt som nya skapas. En möjlighet att lära av varandras rikedomar, samt att ändå få uppleva dem i sig själv utan att vara ensam i det. Detta är något som jag i min verksamhet hoppas kunna använda mig mer av i framtiden. Ytterligare något jag kan ta med mig i mitt utforskande kring hur jag mer aktivt kan arbeta med kreativa blandningar ihop med barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar